Reflektioner, AI-brådska och en nypa verklighetskontroll

Efter tre intensiva dagar på Dreamforce 2025 har uppgiften att sammanfatta den sista dagen fallit på mig. Varför? Låt oss vara ärliga – för att jag var den som drack minst öl under Dreamfest. Medan mina yngre, mer uthålliga kollegor rockade loss till Metallica, gjorde jag en strategisk reträtt till sängen.

Att försöka täcka alla tre dagarna och det enorma antalet sessioner skulle kräva en övermänsklig nivå av fokus. Men vänta… vi har ju faktiskt AI-medförfattare till det numera, eller hur?

Torsdagen började, som alla andra dagar den veckan, onaturligt tidigt. Tack vare tidsskillnaden var jag klarvaken klockan 4 på morgonen. Istället för att kämpa emot tog jag tillfället i akt och gick en uppfriskande promenad för att njuta av soluppgången vid Fisherman’s Wharf. De stilla gatorna i San Francisco stod i skarp kontrast till det surrande, koffeinfyllda kaoset i Moscone Center – ett perfekt ögonblick av klarhet innan den sista dagens intensitet.

(Golden Hour i San Francisco - tagen i närheten av Golden Gate Promenade kl. 07 på morgonen)

Dag tre – så många sessioner, så lite tid (och ännu mindre energi). En sak man lär sig snabbt på Dreamforce: det är inte bara omöjligt att delta i allt – det är inte ens önskvärt.

Min personliga lärdom i år? Prioritera brutalt. Jag lärde mig att välja ut bara två eller tre viktiga sessioner per dag och, ännu viktigare, ge mig själv tillåtelse till lite tystnad och ett lugnare tempo däremellan. Tänk på det som en strategisk reträtt att ladda om. Dreamforce är ett maraton av inspiration – men även inspiration behöver en kaffepaus eller två.

AI: Inte längre framtid

(Key Session - Build and Govern the Agentic Enterprise, Khush Singh på scen)

Det som verkligen stack ut i år var den påtagliga, nästan febrila känslan av brådska kring artificiell intelligens. AI var inte längre ett framtidskoncept för nischade sessioner; det var huvudscenen, korridorsamtalet och den avslutande sliden i nästan varje presentation.

Salesforce verkar ha nått en ny nivå av mognad med sin Agentforce-plattform. De bygger inte bara produkter längre – de målar upp ett helt ekosystem för agent-implementation, komplett med verktyg för testning, test-data generering, validering och analys. En heltäckande vision för hur företag kommer att driftsätta och hantera AI-agenter.

Det som är både fascinerande och lite oroande är hur de traditionella gränserna mellan “domäner” håller på att upplösas i realtid. Varje stor aktör inom IT ser sig nu som ett AI-företag. Gränserna suddas ut så snabbt att gårdagens icke-konkurrent plötsligt kan bli morgondagens största rival. Spelplanen ritas om – och alla försöker desperat hitta sin plats.

En tur in i framtiden (bokstavligen), tack vare Waymo

Prat är billigt – men en tur i en helt självkörande bil? Det är en upplevelse. Under dagens höjdpunkt, en fireside chat, uppmanade Marc Benioff alla att testa Waymos självkörande tjänst. Så mina kollegor på Deploy Consulting och jag gjorde just det. Vi kallade på en bil – utan förare – och gav oss ut på San Franciscos gator.

Det var surrealistiskt. Bilen navigerade komplicerade korsningar, släppte fram fotgängare och smälte in i trafiken med en lugn precision som var både imponerande och lite obehaglig. Det här var inte en demo på en testbana – det var verklig AI i aktion. Waymo, en AI-applikation från Google, är ett perfekt exempel på den omvälvande händelse vi hört om hela veckan. Den konkurrerar inte bara med taxibolag - den utmanar Uber, pressar Teslas Autopilot och tvingar traditionella biltillverkare att tänka om helt.

(Bilden ovan: En “Billion-Dollar Question”: Fireside Chat mellan Sundar och Marc)

Session: A Conversation with Sundar Pichai and Marc Benioff

Dagens absoluta höjdpunkt för mig var fireside chatten mellan Googles Sundar Pichai och Salesforces Marc Benioff. Förutom Sundars naturliga charm gav samtalet en fascinerande inblick i det strategiska högriskspel som pågår i toppen av teknikvärlden.

Det är tydligt att loppet inte längre handlar om vem som har de bästa algoritmerna eller den snyggaste plattformen. Den verkliga kampen gäller kontrollen över hela AI-ekosystemet – från specialanpassade chip och massiva datacenter till energiförsörjningen som krävs för att driva dem. Detta är ett infrastrukturskrig, och kapitalinsatserna är enorma.

Men detta väckte den stora frågan: Vad är egentligen affärscaset? Hur hållbar är AI-boomen när många grundläggande tjänster fortfarande prissätts långt under sina verkliga driftskostnader? Det känns som om hela industrin rusar mot skala först – med ett vagt hopp om att lönsamheten ska komma… någon gång.

Salesforce Tower - Ohana Floor

För vårt företagsevent den sista dagen fick vi en guidad tur på legendariska Salesforce Tower’s Ohana Floor. Att kliva in kändes som att gå in i en science fiction-film – korridoren till entrén var så vit och bländande att det kändes som en scen ur The Matrix.

Utsikten från toppen? Helt fantastisk – tänk Eiffeltornet, men högre, glansigare och med betydligt bättre Wi-Fi.

Ett enormt tack till vår underbara värd och före detta kollega Emelie Garrison, som gjorde vår sista dag till en sådan där “kan vi göra det här igen?”-upplevelse.

AI-revolution eller dotcom-bubbla 2.0? En känsla av déjà vu

På vägen hem från San Francisco snurrar tankarna snabbare än någonsin. Den snabba implementeringen av AI-agenter i otaliga system med olika strategier väcker en kritisk fråga:

Hur ska företag kunna orkestrera dessa komplexa, end-to-end processflöden när de bara tittar på begränsade delmoment som “automatiserats” med AI?

Kanske är Salesforces senaste förvärv av Apromore, ett process-mining företag, det första strategiska steget mot att adressera just detta – att använda AI för hela processen, inte bara delar av den.

Och sedan den stora frågan – den som ger mig en känsla av déjà vu:

Är vi fortfarande i AI-revolutionens tidiga skede, eller upplever vi redan en modern version av dotcom-bubblan? Efter att själv ha sett den euforiska uppgången och det spektakulära fallet 1999–2000 känns dagens atmosfär kusligt bekant.

Oavsett vilket är en sak säker: Dreamforce 2025 var en kraftfull påminnelse om att framtiden inte väntar på en inbjudan. Den byggs här och nu – snabbt, högljutt och ibland överväldigande.

Vad tycker du?

Jag lämnas med frågan – var står du?

Ser du den nuvarande AI-explosionen som början på en hållbar revolution, eller får du – precis som jag – flashbacks till dotcom-eran? Är modellen “skala först, vinst senare” en vinnande strategi eller ett recept på en bubbla?